Jerkbaitfiske är en typ av fiske som främst riktar sig mot gädda. Jerkbaitfisket skapades och utvecklades ursprungligen i USA, och har rötter ända till 1930-talet. Det var en man vid namn Frank Suick som kom på själva idén med denna typ av fiske.
Det hela började med att Suick hade blivit less på den tidens ofta ansträngande och tidskrävande fiskemetoder, vilket gick ut på att man släpade betesfisken efter båten. När väl en muskie – den nordamerikanske kusinen till vår svenska gädda – hade tagit betet var man tvungen att vänta länge innan mothugget gjordes. Suick började tälja till ett bete i trä, vilket senare fick namnet ”The Suick Muskie Thriller”.
Jerkbait innebär att man fiskar med ett kort och styvt spö samt med beten som oftast inte har någon egen gång. Fiskaren rycker hem betet genom att slå spötoppen nedåt mot vattenytan. De beten som används är både större och tyngre än vad de flesta fiskare är vana vid, och vikter runt 75-150 gram är snarare regel än undantag. På grund av denna vikt krävs det alltså ett styvt spö. Utöver detta ska man även använda sig av en stark och stum lina, samt en stum tafs!
Tekniken är lite annorlunda om man tittar på vanligt fiske. Istället för att hålla handen bakom själva rullen så håller man handen på rullen då man ska jerkfiska. Varför man gör detta är för att få bättre kontakt med spöt och betet samt enklare att utföra jerktekniken.
När man kastat ut betet låter man det sjunka i ett par sekunder, samtidigt som man vevar upp slak lina. Linan ska hela tiden vara spänd, och det är just det momentet som är svårast att få till när man är nybörjare inom denna typ av fiske. Detta är dock något som kommer med tiden – ofta fortare än man tror.
När man sen kastat ut betet, låtit betet sjunka och spänt upp linan – då är det dags att börja ”jerka”!
När man jerkar ska man, som sagt, hela tiden ha linan spänd. Man tar in betet genom att slå spötoppen mot vattenytan en eller flera gånger. De vanligaste betena på marknaden har en så kallad ”side-to-side”-gång, vilket innebär att de svänger åt höger och åt vänster när man jerkar. Spöet ska fungera som en dirigentpinne, och man slår spötoppen mot vattenytan samtidigt som man hela tiden tar hem löslina.
När man fiskar på det här sättet rör sig betet som en skadad fisk. Genom att variera antalet rörelser med spöet så får man betet att gå på ett varierat sätt. Som då lockar gäddan till hugg.
När så gäddan kliver på så gör man ett snabbt och kraftigt mothugg, då gäddor är snabba på att spotta ut betet samt har väldigt hård mun så kroken inte har så lätt att fästa. Väl när den sitter är det bara till att börja med drillningen.
Jerkspön har normalt en längd på 6-7fot, och bör som redan nämnts, vara styva. Är spöet för mjukt bågnar bara spöet vid jerkningarna och detta resulterar i att man inte får tillräcklig kontroll över betet, och det blir då svårare att få till en bra gång.
Att drilla en gädda vid jerkbaitfiske skiljer sig en del från traditionellt spinnfiske, då man till stor del använder sig av spöets egenskaper för att trötta ut fisken. Detta går inte att göra på samma sätt vid jerkfiske då spöna är korta och styva. Istället tar man hjälp av rullens slirbroms. Grundregeln är dock även här att tillse att linan inte slackar. Om linan slackar är det stor risk att fisken sliter sig.
För att fiska med jerkbait krävs det nästan en multirulle. Det går även att fiska med haspelrullar, men det är mycket svårare.
Det går bra med både runda ambassadeurer och lågprofilare,
Beten Gäddfiske
Beten Abborrfiske
